VAD GÖR VI NU?

Stödet åt krisdrabbade familjer fortsätter, så väl i Finland som utomlands. Behovet synes växa hela tiden. Föreningen ger varje månad materiellt och ekonomiskt stöd åt Ärkämine skydds- och servicehem i Pärnu, Estland. Ärkamine och dess dragare, Raissa Murumets, är till välsignelse för flere hundra personer i Pärnutrakten. Ca 80 personer får dagligen ett varmt mål mat, kvinnor och barn utsatta för familjevåld kan få tillfällig fristad, social rådgivning, tillfällig barndagvård etc. Personalen (som arbetar frivilligt utan lön) försöker aktivt få bort ungdomarna från gatorna, genom att ordna olika aktiviteter för dem, och få dem intresserade av humanitär och kulturell verksamhet. Nämnas bör, att Ärkamine inte får någon hjälp, vare sig från stat eller kommun.

Projektet Framtid for romerna i Rumänien fortsätter. Med glädje kan vi nu konstatera, att trots alla motgångar (de flesta av en byråkratisk karaktär) har arbetet burit frukt. Hjälp till självhjälp är nyckelordet. Romlägret i byn Cipau är nu till stor del självförsörjande. Detsamma gäller lägret i byn Haranglab. Föreningens dotterförening Cheerligth Asociata har fått arrendera 15 ha jord som iståndsatts. Varje år skördas tiotals ton potatis, majs och sockerbetor samt trädgårdsprodukter. Människorna har återfått sin stolthet och sitt människovärde då de ser att de kan klara sig själva. Tyvärr ligger apatin mycket djupt, då man i många generationer fått gå arbetslös. Detta har också medfört, att man också förlorat all yrkeskunskap, och måste nu således starta från noll.

Igångdragandet av skolor är dock det allra viktigaste arbetet i Rumänien. Analfabetismen ligger fortfarande på över 80% bland romerna. Detta medför även stor social misär, enär man inte vet någonting om sina rättigheter. Detta gäller speciellt kvinnorna. Familjevåld är mera regel än undantag. En annan hemsk sak är att flickorna börjar föda barn genast då de blir könsmogna, ofta vid 10-11 års åldern. Då de fyllt 25 år har de i regel fött 10-12 barn. Sällan överlever de sin trettioårsdag. Föreningen satsar nu på familjerådgivning på alla de ställen där vi jobbar.

Föreningens instruktör på plats i Rumänien, Mauri Ojala, har gjort ett fantastiskt fint arbete. Det har varit att gå en balansgång mellan konkurrerande politiker, polisen, kommunala och statliga beslutsfattare. Tack vare sin envishet, auktoritet och diplomati har han kunnat genomföra sådant som ingen kunde tro var möjligt då vi började arbetet år 2000.

Bostadsbyggandet måste fortsätta. Tusentals människor bor i jordkulor, i vägtrummor, under broar, i kojor gjorda av plast, papp, plåtbitar och annat bråte som man hittat. Lite mer etablerade bor i små husliknande kojor gjorda av lera, gräs och majskäppar. Det är inte roligt att gå i skola, då man inte kan hålla sig ren. Kojorna man bor i saknar golv, fönster och ofta även dörr. I regel bor det åtminstone två familjer i varje "hus", ca 12-16 personer på ca 10 kvadratmeter! Kölden i dessa områden går ibland ner till minus 25 grader C. Varje vinter fryser många ihjäl. Råttor är ett stort problem i romernas läger. Då deras boningar endast har jordgolv, gräver sig råttorna in under natten och angriper oftast barnen som sover djupt. Många är de barn som fått öron och tår avätna av råttor innan de har vaknat. Dessa kalla och fuktiga rucker är en synnerligen god grogrund för allehanda baciller och bakterier. TBC, HIV (och AIDS), spitalis och hepatit är mycket vanliga sjukdomar. Medelåldern bland romerna är något över 40 år, vilket säger en hel del om deras levnadsförhållanden.

Flyktingbarn i norra Irak vid sitt sönderbombade hem.
1992

Nya projekt

Nya läger som vi under 2008 kommer att fortsätta arbeta med är i Almasu och Pata Rat, vilka ligger i området kring Cluj Napoca. Almasu är mindre, ca 40 familjer, medan Pata Rat har runt 400 familjer. Speciellt i Pata Rat är förhållandena ytterst vidriga. Som bäst håller vi på med att få igång brunnar och toaletter. Följande steg är skola osv. osv. Arbetet utförs i samarbete med en lokal kvinno-organisation, Emanciparea Pentry Femeilor Romi, vars mål är att förbättra kvinnornas förtryckta ställning.

Från lägret i Pata Rat, Rumänien. Här bor drygt 400 familjer.

I slutet av år 2004 drabbades, som vi alla vet, länderna runt Bengaliska viken av en våldsam naturkatastrof vars följder vi ännu inte ens kan ana. En kvarts miljon har omkommit och miljontals människor har mist sina hem och sin utkomst. En av de värst utsatta områdena är norra delen av Sumatra. Undertecknads son, John Augustsons hustru, Mami Sulasmi-Augustson är hemma från detta område. Familjen är bosatt i Indonesien.

Verksamheten med friskvård likaväl som med sjukvård fortsätter. Resultaten har varit mycket goda. Naturkostbehandling i preventivt syfte och homeopatisk behandling i akuta fall samt delegering till specialistvård i svåra fall kommer vi att fortsätta med under kommande år.

Vår verksamhet i det jordbävningsdrabbade Indonesien kommer att fortsätta. De täta vulkanutbrotten, jordbävningarna och tsunamikatastrofer, fordrar en kontinuerlig beredskap och ett rätt stort baslager med förstahjälpförnödenheter samt pengar till bränsle och försäkrningar för ambulansen.

Tyvärr så ökar behövet av hjälp här hemma i Finland. Dagens krav på prestation, stress och osäkerhet inför framtiden driver många människor till utbrändhet, depression och ekonomisk krasch. Vi försöker så gott vi kan hjälpa alla som tar kontakt även i fortsättningen.

Med kärlek och tacksamhet
Karl Augustson

"Jag fryser - jag är hungrig. Vad ska det bli av mej?"
Lenuta 5 år i Cirsioara, Rumänien.